Karibuni nyumbani Kiabakari – Välkomna till oss i Kiabakari

22/10/2020

Vi var kvar i Iringa tre veckor efter avslutad swahilikurs för att vänta in och välkomna de sex nya danska volontärerna som kom i september. Under tiden bekantade vi oss mer med Iringa stift. Vi var med på morgonbönerna på stiftskansliet och åkte med på olika samlingar i stiftet och på högtidlig kyrkoinvigning där vi fick hålla i bandet när biskopen klippte det. Vi var på en ungdomskonferens, kvinnodag, vi såg radiostudion med Komoro, evangelisationen och teologiska utbildningen TEE med Chaula, diakonin med Hannes och barnverksamheten med Nora Sandahl. Flera gånger fick vi medverka med en liten förberedd andakt eller undervisning på swahili. Marita var också med Nora till sjukhuset i Ilula och på hembesök för att följa upp en familj där barnet vårdats för grav undernäring. Allt detta var mycket lärorikt och fint att få ta del av.

I början av september hade alla missionärer som varit i Danmark och Norge på ferie eller på grund av corona återvänt till Tanzania. Luthersk mission har 16 missionärer (plus 8 barn) och 6 volontärer här i år. Vi packade ihop efter sju månader i Iringa och fyllde bilen full. Cyklarna fick ligga på taket. Vi trivdes mycket bra i Iringa och fick många vänner som vi kommer att sakna. Det är två hela dagsresor till Kiabakari, ca 100 mil, så det går inte så enkelt att hälsa på över en helg.

På väg till Kiabakari stannade vi fyra dagar i Nkinga där Marita gjort barnsjuksköterskepraktik och varit volontär fyra gånger. Det blev många kära återseenden. Carl har ju John i Iringa som kallar honom Babu (morfar/farfar) och Marita har ”barnbarnet” Godriver i Nkinga, som hon såg födas för fyra år sedan. Vi räknade att vi besökte åtta hem på fyra dagar. Sådan gästfrihet! Det är knappt sex timmars resa härifrån, inte så långt.

Här i Kiabakari väntade danskar och norrmän på oss med välkomstmiddag. Vi har fått ett fint litet hus, där ena halvan med gästrum och förråd renoverades och målades när vi kom, men är nu klart. Så när det går att resa är ni välkomna hit! Vi har fått gott om tid att komma i ordning och göra oss hemmastadda, även att komma underfund med vatten-försörjning, sophantering och annat praktiskt. Inte riktigt som i Norden. Mama Maria hjälper oss med matlagning och hushåll och Sosi i trädgården. Det är en ”winwin-situation”, vi får hjälp, måste prata swahili och lär oss om livet här och de får en inkomst. Det är en läroperiod för oss alla och tar ett litet tag att vänja sig vid. Idag har Marita (som kallas Mama Hanna efter vårt äldsta barn) och Mama Maria hjälpts åt att baka kanelbullar till förmiddagste. Det luktar ljuvligt från köket. Sen ska vi tillsammans göra bönbiffar till middag. Marita lär sig mer köksord på köpet. Carl håller på att sätta upp takrännor efter ommålningen. Regnperioden har börjat så smått och regnvattnet samlas upp i en tank och används både till mat och dryck. Carl kallas nu för Calle, det är lättare att säga. Här har funnits ett missionärsbarn tidigare som hette det. Kali betyder sträng och kale betyder gammal (som i gamla testamentet), så vad de tänker när de hör hans namn vet vi inte :) 

Vi har välkomnats och introducerats lite i arbetet på skolan. Första helgen här var Marita, Margunn och Signe var med på stiftets årliga kvinnokonferens. Vi har varit på stiftskansliet i Musoma två gånger för att prata om vårt kommande arbete. Vi väntar på definitiva besked om när, var och hur vi ska börja. Det blir församlingspraktik och sjukvårdsarbete och så smått undervisning på skolan. Det är nyttigt att lära sig vänta och vara flexibel. Men frustrerande ibland… Labda kesho – kanske imorgon är ett bra uttryck. Och under tiden umgås med människorna här. Vi blir påminda om vikten av att vara mer än att göra.

Under oktober har vi varit tillbaka i Iringa en vecka för missionärs- konferens med hela skaran och tillresande generalsekreterare Sören och missionskonsulent Christian från Danmark. Dagar fulla av undervisning, arbetsprat, planering, bön, sång, lek och gemenskap. Och möjlighet till bad i en biflod till Ruaha. Svalkande och uppfriskande. Vi hann också träffa Sandahls, och övernatta på Nkinga på både dit- och hemvägen med hela Kiabakarigänget. Christian åkte med hit och fick se hur vi bor och lever här och var med på ett av samtalen på stiftet. I fredags körde vi honom till flyget i Mwanza, där vi sedan stannade över helgen för att hälsa på svenska bekanta. På vägen söderut, bara fem mil härifrån, kör  längs Serengetis västra gräns, och varje gång vi passerat har vi sett elefanter eller andra djur från bilfönstret, en gång passerade elefanterna över vägen på väg till Victoriasjön.

Idag ska Carl, Brian och bibelskoleeleverna på evangelisationsresa i fyra dagar till några byar söderut. I Kiabakari är det marknadsdag imorgon och kvinnomöte i kyrkan på lördag så Marita har också något att se fram emot.

Tack för omtanke och förböner!

CAPTCHA
This question is for testing whether or not you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.